Design: den förbisedda pusselbiten i samhället

Regeringen har initierat en utredning om att slå ihop Moderna museet, ArkDes

och Statens konstråd (DN 25 juni 2024) för att skapa ett gemensamt nav för

arkitektur, design och konst. Trots Sveriges politik för gestaltad livsmiljö (Prop.

2017/18:110), som förespråkar att arkitektur, form och design ska bidra till ett

hållbart och jämlikt samhälle, förbises ofta design som ett självständigt område i

myndighetsbeslut. Gestaltad livsmiljö inkluderar all design vi möter i vardagen,

från skyltning och produkter till informationssystem och offentliga tjänster. För att

verkligen förbättra våra gestaltade livsmiljöer måste design få en central roll i

beslut, tillsammans med arkitektur och konst. En väl gestaltad livsmiljö är inte

bara den byggda miljön utan allt som finns designat runt omkring oss, se dig

omkring, det är en hel del!

Regeringen satsar på teknik med motivationen att Sveriges välstånd vilar på

teknisk innovation och att denna kompetens kan bidra till klimatomställning och

konkurrenskraft (DN 6 juni 2024). Utan en djupare förståelse för hur artefakter,

människor och miljö fungerar i samspel räcker ny teknik inte tillräckligt långt.

Behovet av detta samspel är en av orsakerna till att design som kunskapsområde

uppstod, och att design kommit att bli ett centralt verktyg för förändringsarbete

med utgångspunkt i människa och hållbarhet. Många ser design som enbart

fokuserat på ”en vacker yta” men det är så mycket mer. När det gäller såväl

fysiska som digitala produkter och tjänster är design avgörande för att skapa

tydlighet, funktionalitet och en god användarupplevelse.

Men en djupare förståelse av värdet av att det som är designat i vår omvärld,

som påverkar vår dagliga livskvalitet, tycks osynligt för allmänheten och faller

mellan stolarna i politiken. Design är varken teknik, arkitektur eller konst, utan ett

eget kunskapsområde med flera möjliga synergier och samarbeten med de andra

områdena. God design är en kunskapsintensiv praktik, det är en systematik för att

se alternativ och skapa värde, samt en strategisk, kreativ och estetiskt driven

utvecklingskraft, och det är allt detta samtidigt. Design är erkänt bra på att hantera

komplexa problem och skapa innovation utifrån svåra utmaningar, något som

samhället verkligen behöver idag.

För att design som kunskapsområde ska uppmärksammas behöver

allmänheten använda sin påverkansmöjlighet i hur vår designade omvärld

fungerar, och regeringen med företrädare måste öka sin kunskap om värdet av

design.

§ Utbildning och medvetenhet: inför fler utbildningsinitiativ från förskola till

universitet och medvetandehöjande kampanjer om designens betydelse inom

olika samhällsområden. Vad skulle hända med Sveriges innovationsförmåga

om alla barn självklart hade design på schemat och fick utveckla kopplingen

mellan hjärna och hand och öva sina kreativa förmågor? Vad skulle hända med

företagens innovations- och konkurrensförmåga om teknik-, handels- och

ekonomutbildningar införde obligatoriska kurser i design? Vad skulle hända

med våra samhällsutmaningar om det gjordes lika stora satsningar på design

som på teknik?

§ Integrering i policy och planering: gör design till en integrerad del av all

statlig planering och policyutveckling. I Helsingfors finns en statsdesigner

med uppgift att bidra till hela stadens organisation, stimulera användningen av

design i all offentlig verksamhet och involvera invånarna samt utveckla

stadens internationella designprofil. I såväl Danmark som Norge arbetar

designorganisationerna nära departementen för att utveckla företag och

innovationskraft i hållbar riktning med mycket goda resultat.

Genom ökad kunskap om design hos både allmänhet och politiken kan vi bättre

nyttja de förmågor som finns och säkerställa att vår gestaltade livsmiljö är

genomtänkt, funktionell och estetiskt tilltalande. Det är dags att politiker och

beslutsfattare förstår och använder design strategiskt för att skapa ett bättre

vardagsliv, ökad konkurrenskraft och en hållbar framtid för alla.

Åsa Wikberg Nilsson, professor i Design, Luleå tekniska universitet, i samverkan

med företrädare för Sveriges designuniversitet och -högskolor, företrädare för

SVID, Svensk Form, Svenska Designsällskapet, Svenska Designakademien,

Design Leadership Community, Form/Design Center och svenska designers och

designföretag.